‑ RATs & MVPs [swe]

Varje produkt börjar med en idé. Det första man behöver göra är att validera den idén och det görs bäst genom att hitta det mest riskfyllda antagandet om den idén, bygga det minsta möjliga som förklarar det antagandet och gör det mätbart.

När man mäter så får man data för att kunna avgöra om idén var bra eller inte. Det vi lär oss av att mäta och utvärdera antagandet kan vi sedan nyttja för att ta nästa steg, såsom ett annat antagande om idén eller ett nytt baserat på en ny idé som vi kommit på under vägen, som vi också behöver mäta och utvärdera. Vi vill validera problemet, målgruppen och möjliga lösningar för att vara säkra på att inget lämnas åt slumpen. Detta blir en lärandeprocess baserad på riktiga resultat.

Självklart vill vi göra denna validering så fort vi bara kan, vi vill minska feedback-loopen mellan oss och målgruppen till ett minimum. Därmed behöver vi komma på vad det där minsta vi kan göra för att validera är. Ett begrepp som Eric Ries (mannen bakom Lean Startup) myntade var Minimum Viable Product (MVP) som tyvärr tolkas som det minsta man kan bygga av produkten för att ge värde. Så, låt oss prata om det mest riskfyllda antagandet och det test vi behöver göra för att validera det, nämligen the Riskiest Assumption Test (RAT). Denna råtta måste ge en tillräckligt bra upplevelse för målgruppen för att man ska kunna lita på mätningen, även om upplevelsen kan vara simulerad.

Klicka på bilden nedan för en PDF som visar på ett antal olika typer av RATs och hur man använder dem. Martin's RAT guide PDF

Vad vi vill komma undan när vi skapar våra valideringsexperiment baserade på olika RATs är givetvis att bygga fel sak men även att bygga för mycket i onödan. Därmed behöver man tänka på beståndsdelarna i en produkt. I fallet med en tårta så behöver vi tekniklösningarna. De kan jämföras med tårtbottnar. De utgör fundamentet av tårtan. Vi behöver också fyllning, som gör att funktionaliteten binds samma och inte känns så torr längre. Detta ger användarvärde. När man gör klart tårtan, så behöver vi glasyren som gör tårtan fin och säljbar, dvs. ger affärsvärde.

The parts of a successful wedding cake

För att omsätta det här i utveckling, så kan man tänka såsom MVP har börjat betyda, nämligen vad den minsta rimligt värdefulla produkten är. Före detta behöver man självklart validera att man bygger rätt produkt, men för att se till att man inte bygger för mycket så bör man tänka på beståndsdelarna ovan och fundera på vad som faktiskt är minsta möjliga produkt som ger både affärsvärde och användarvärde. Denna brukar kallas för en cupcake MVP. Tanken är att man börjar bygga en liten tårta, dvs. en produkt som har funktionalitet, användarvärde och affärsvärde. Denna cupcake kan man sedan bygga på med en ny tårtbotten i en andra release. Den har också fördelen att den kan ändra beståndsdelar och funktionalitet allt eftersom, samt möjligen kunna anses färdig tidigare. Jag tror ni ser kopplingen till agil (iterativ och inkrementell) utveckling. Vi kan helt enkelt med kontinuerlig styrning fortare och enklare bygga en hel bröllopstårta.

An iterative and incremental approach to product development

p.s. Utvecklare pratar ofta om Spikes när det handlar om experiment som ska korta feedback-loopen. Jag har noterat att en RAT kan döpas om till detta för bättre genomslagskraft i teamet. d.s.